Om Olle

Olle Näslin – till minne

Var och en står ensam på jordens hjärta

genomborrad av en solstråle

Och plötsligt är det afton.

Dikten ovan är den sicilianske lyrikern och nobelpristagaren Salvatore Quasimodos och vi kunde läsa den i dödsannonsen efter Olle Näslin. Efter ett långt och innehållsrikt liv avled Olle den 23 oktober i Mörsil i Jämtland, lugnt och stilla och med nära och kära omkring sig. Han blev 93 år.

 

Som en frisk fjällvind kom han flyttande från Jämtland i oktober 1984 och installerade sig tillsammans med mig i apotekarhuset i Brandsbol. I nästan 20 år blev han värmlänning och glavabo. Konst och mineral var hans stora livsintressen och här fick han plats för hela sin samling av god konst och alla vackra stenar och mineral – vårt hem var kanske inte ett helt vanligt hem.

 

Olle var en generös människa som brann för att dela med sig av sina kunskaper och intressen. Han trivdes som fisken i vattnet när föreningar, skolor, grupper och andra ville komma till Brandsbol och se och lära sig om konst och mineral. Han rivstartade med en konstutställning i Ärlandhallen på Glava glasbruk. Arvika Nyheters konstskribent Arne Olsson, en ganska hård och krävande kritiker, blev imponerad och uppmanade till besök. Här kunde man få se jämtländsk konst av hög kvalitet. Jag tror inte en enda tavla såldes, men det var inte heller huvudsaken. Det var att visa och bjuda på som var det väsentliga.

 

I Jämtland hade Olle startat Jämtlands Amatörgeolo-giska förening. Och det dröjde inte länge förrän han startade en förening även i Värmland. Västra Värm-lands Amatörgeologer bildades i maj 1986 i vårt hem i Glava. Föreningen har en lokal med en stor mineralsamling i Arvika och firar sitt 25-årsjubiléum nästa år.

 

Trots en som han själv sa ”skraltig” skolgång, fem år i folkskola, skaffade han sig en ovanligt stor bildning. Han kunde otroligt mycket om konst och om kultur överhuvud taget. I mineralkretsar var han en legend. Själv minns jag hur geologiprofessorn P H Lundegårdh, som på 1980-talet ledde Mineraljakten i Värmland, frapperades av amatörgeologen Olles enorma kunnande. Lundegårdh var kvartärgeolog, men om mineral kunde han inte så mycket. Där fick Olle bli hans lärare och mentor.

 

Eldsjälen Ärland Segersten blev snart Olles vän. Han var en man i Olles anda. Idéer flödade och skulle genomföras! Till Ärlands 80-årsdag sammanställde Olle en liten mineralutställning med tanken att Ärland skulle överlämna den till hembygdsföreningen i Glava. Och det gjorde Ärland förstås! Utställningen

 

placerades först i postens lokaler, därefter på Linden och finns nu att se i Semnebyns bygdegård. Ett led i Olles strävan att alla skulle få se, lära och uppleva vad han hade tillägnat sig.

 

Under några år drev vi Bijo Konst- och Ramaffär i Arvika. Men nu utökades affären med en Mineralshop – ett helt nytt och spännande inslag bland Arvikas butiker.

 

Olle trivdes i Värmland och med glavaborna och såg sin tid här som en av de bästa i livet. Visst var han jämtlänning i själ och hjärta, men när Värmlandsvisan spelades upp sträckte han på sig och stämde med liv och lust in i sången.

 

Längtan till fjällen och hembygden blev till slut så stor att han återvände till Jämtland. Här skänkte han hela sin stora mineralsamling till en förening i Huså. Där har man nu iordningställt ett mycket fint museum. Huså Mineralmuseum invigdes den 15 augusti i år. Det blev en glädjefylld dag för Olle och ett av de sista engagemangen i hans liv. Ytterligare ett bevis på hans stora generositet och viljan att dela med sig.

 

Den 12 november begravdes Olle i Brunflo kyrka i Jämtland vid en minnesrik begravningsgudstjänst med mycket folkmusik och där två musikstycken, särskilt komponerade och tillägnade honom spelades!

 

Olle var en ovanlig människa. Hans generositet, livsglädje och utstrålning gjorde ett djupt avtryck hos alla han mötte. En människa man inte glömmer. För mig är saknaden och tomheten stor. Men tacksamheten över att ha fått möta honom långt större.

Ingrid Aronsson

Comments are closed.