Bildkonstnär, född 1911 i Stockholm, död där 1947. Han studerade på OtteSkölds målarskola 1928-1930. Han gjorde en studieresa till Frankrike 1930-1931, 1932, samt 1935. 1938 deltog han på Svensk-Franska konstgalleriets utställning, Ung svensk konst, tillsammans med vännen Lennart Gram, Tage Hedqvist och Alf Lindberg. 1939 ställde han ut där separat och slog igenom stort. Redan vid de första framträdandena märktes det mest karakteristiska i hans konst. De ömsinta och intensivt inträngande människoskildringarna i en traditionsbunden form. För honom stod kvinnan i centrum och hade en central plats i hans måleri. De är ofta inåtvända och meditativa, som Jungfru Mariabilder. En symbolik som är inriktad på det själsliga, drag som förenar honom med fin-de-siècle-symbolismen. Hans högt uppdrivna känslighet och sensibilitet, för den moderna människans disharmoni,blev till en spänning i hans konst, på gränsen till sinnessjukdom. Han har målat porträtt, landskap och figurkompositioner. Han dog endast 36 år gammal i en olyckshändelse efter ett kort och stormigt liv, färgat av spritmissbruk och återkommande mental ohälsa.
Utställningar: 1940 SvenskFranska salongen, 1943 Svensk-Franska, Fyra målare. 1957 Konstnärsakademin,1977 Konstnärshuset och 1997 Konstnärsakademin, retrospektiva.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Gävle och Linköpings muséer.
